"The Temporal Void" av Peter F Hamilton

Händelserna eskalerar i Peter F Hamiltons andra bok i Void-trilogin. Araminta har insett att det är hon som är "the second dreamer" och Living Dream-fraktionens ledare går till ytterligheter för att hitta henne. En desperat jakt där Araminta inte alls vill bli del av Living Dream och förkastar sin kontakt med The Skylord, en mystisk varelse som lever inom The Void.
Samtidigt drabbar ANA-fraktionerna samman också dom i jakt på Araminta och när en flotta på väg mot samväldet upptäcks ökar insatserna. Vilka ligger egentligen bakom både The Living-dream anhängarnas resurser att ta sig till The Void och vilka har egentligen stöttat armadan som är på väg mot konfederationen? Paula Myo som dök upp i Pandora's star är en nyckelperson när information är mer värdefullt än något annat. Paula som förändrats under de 100-tals år som har gått sedan The Commonwealth Saga utspelade sig inser sakteliga att källan till vad som pågår kanske finns långt tillbaka i tiden. Paula som karaktär fascinerar och framför allt händelserna kring henne driver historien framåt. Man kan inte hjälpa att sympatisera med Araminta som från att ha varit en vanlig tjej hamnar mitt i galaktiska intriger medans man verkligen hejjar på Paula och hennes resurser bidrar till spänningen.
Samtidigt fortsätter Edears vedermödor i Makkathran. Som läsare blir det allt tydligare att Inigo drömmer om Edeard och det Edeard är med om har verkligen hänt. Frågan är bara var i både tid och rum lever Edeard och varför inspirerar dessa drömmar Living dream-anhängarna så mycket? Själv börjar jag tröttna på Edeard som är en av de där karaktärerna som är alldeles för bra. Den typiska historien om den föräldralösa pojken som upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga och in slutändan får prinsessan och halva kungariket... eller det är i alla fall så Edeard porträtteras i The Temporal Void. Förmildrande omständigheter är att Peter F Hamilton runt Edeard fortsätter beskriva en spännande och nytänkande värld. Oavsett hur stereotypa karaktärer han befolkar Makkathran med är själva staden ett fascinerande mysterium.
Mot slutet av boken har jag en känsla av att nu snart kommer upplösningen. Därför är det lite snopet när boken inte når hela vägen fram, det känns ju som att det inte finns mycket kvar att skriva. Därför är det spännande att se hur Peter F Hamilton ska fylla ytterligare en del av sin trilogi. Förhoppningsvis på samma goda sätt som han brukar men jag kan inte riktigt se hur den här historien skall lyckas.

Betyg: 3,5 bokmärken av 5

"The Dreaming void" av Peter F Hamilton

I The Dreaming void återvänder Peter F Hamilton till det universa som han skapade i "The Commonwealth saga". Initialt känner jag hur jag frustreras lite av att jag inte riktigt kommer ihåg alla detaljer men jag sugs snabbt in i den nya historien och kan konstatera att det inte alls är nödvändigt att ha läst The Commonwealth saga först. Peter F Hamilton bygger skickligt upp en väv av historier. Eftersom jag läst många böcker av honom tidigare vet jag att dessa till synes helt skilda människoöden kommer att vävas samman i en finurlig upplösning och den vetskapen ger en förväntan som gör hela läsupplevelsen ännu bättre.
Som bakgrund till alla karaktärer finns "The Void" ett objekt i galaxens mitt som är både mytomspunnet och oförklarat för mänskligheten. Mänskligheten som nu är uppdelad i många solsystem och i många kulturer har en splittrad åsikt om vad den är och framför allt hur farlig The void är. Brytpunkten kommer när en religös sekt beslutar sig för en pilgrimsresa in i The void. Sekten som baseras på deras försvunna ledare Inigos drömmar delar känslor och tankar genom Gaiamoteteknologi. I samband med att sektens nuvarande ledare tillkännager pilgrimsfärden börjar det läcka ut nya drömmar i gaiasfären och en intensiv jakt på den nya drömmaren börjar. In i jakten ger sig inte bara representanter från sekten utan även ANA-medlemmar. ANA är den fraktion av mänskligheten som har blivit mest teknologiskt framstående och en stor del av individerna har lämnat sina fysiska kroppar bakom sig och är nerladdade i ett AI-samhälle. Det är på ett mästerligt sätt Peter F Hamilton dukar upp ett smörgåsbord av mänskliga (och omänskliga) samhällen och även fast han inte alltid använder ett helt smidigt språk så drivs man framåt i historien av uppfinningsrikedomen.
Lite på sidan om alla andra karaktärer finns Edeard. Edeard lever på en planet som bär spår av högteknologi och där människorna har fantastiska mentala förmågor. Kvar finns inte bara de mänskliga spåren av tidigare teknologi utan även en stor stad som uppenbarligen inte ursprungligen var byggd för människor. Stora delar av The Void ägnas åt Edeard och hand öde och jag upplever att det blir för tvära kast mellan Edeards värld och The Commonwealth. Det känns som att Edeards historia är en helt egen bok som hackats upp och lagts emellan sidorna av The Dreaming void. Man har precis kommit in i läsandet när man slits tillbaka till den "andra" historien. Peter F Hamilton har en helt annan ton i sitt skrivande när han beskriver livet i Makarath i motsats till The Commonwealth. Man kan fundera på om inte Peter F Hamilton borde skriva Fantasy, han har uppenbarligen inspiration för Edears äventyr känns onekligen mest som Fantasy.
Om den inte vore för denna splittring i känsla av att läsa de olika historierna skulle jag nog inte ha något att klaga på i The dreaming void förutom möjligtvis att det bara finns två till böcker i serien. Som det är nu kastar jag mig över nästa bok The Temporal void.

Betyg: 3,5 bokmärken av 5

"Hammer of God" av Karen Miller

Del 3 av Goodspeakertrilogin

Hotet från Mijak närmar sig Ethrea och drottning Rihan är desperat i sin kamp att hitta allierade. I hennes omgivning finns hennes gemål Alastair, Mijaks prins Zandakar och även Tzhung-tzhungchais kejsare Han. Tre starka män med starka viljor och mycket olika prioriteringar. Vem ska Rihan lyssna på och hur skall hon agera? I teorin ett väldigt spännande upplägg men tyvärr förvaltar inte Karen Miller detta fullt ut. Hammer of God är en läsvärd bok men om spänningarna mellan bokens huvudpersoner fått mer utrymme istället för att den otympliga ploten fått leda tror jag resultated hade blivit bättre. Man slits mellan att historien utspelar sig inom Rihans närmaste sfär och att Karen Miller försöker få metaploten att hänga ihop. Som i tidigare böcker får det här resultated att vissa händelser nästan bara hoppas över eller beskrivs ytligt för att historien skall gå framåt. Samtidigt känns det som att det fattas djup när Karen Miller beskriver samspelet mellan karaktärerna.
Om jag fick önska skulle jag gärna se att Karen Miller skrev sin nästa bok om Tzhung-tzhungchai och dess Hov. Jag tror en bok av henne där hon koncentrerar sig på persongalleriet och en finurlig historia skulle kunna bli lysande. För oavsett kvaliten på Karen Millers böcker har hon förmågan att vara nyskapande inom Fantasyn och det finns inte obegränsat med sådana författare.

Betyg: 3 bokmärken av 5