"The Usurper" av Rowena Cory Daniells

I den tredje och vad jag trodde skulle vara den avslutande delen i Rowena Cory Daniells krönika om kung Rolens släkt skiftar fokus. Rowena Cory Daniells tar oss till Merofynia och genast fördjupas historien och karaktärerna får mer liv. Det är fascinerande att det okända (i det här fallet kungadömet på andra sidan bergskedjan må det vara Merofynia eller Rolencia) betraktas barbariskt. Vi får stifta bekantskap med Merofynias konungadotter Isolt och hovet hon tillhör. Det ger trilogin ett i min mening behövligt uppsving. Vad som ytterligare ökar spänningen i boken är några lite oväntade allianser. Rowena Cory Daniells har om inte annat gett prov på god känsla för intressanta vändningar. Tyvärr blir hennes lite klumpiga försök till kärleksförvecklingar mer besvärande. Missförstånd karaktärer emellan blir snarare irriterande än krydda till berättelsen. Detta kanske beror på att "The Usurper" är alldeles för mycket på för få sidor. Boken hade verkligen varit förtjänt av att Rowena Cory Daniells hade lagt mer tid på detaljer.
Vad jag inte förväntat mig var att slutet skulle bli lite av en cliffhanger. Åtminstone jag blir sugen på att läsa nästa bok, nu är det bara upp till Rowena Cory Daniells att skriva den.

Betyg: 3 bokmärken av 5

"The uncrowned king" av Rowena Cory Daniells

Byren, Kung Rolens andra son, ger sig ut på en desperat färd för att hinna varna sin familj för den närmande Merofynska armen. Samtidigt drömmer hans yngre bror Fyn mardrömmar i sin enkla bädd i klostret, ovetandes om att han snart kommer att tvingas överge den väg han trodde var utstakad för honom. Piro, yngst i familjen, kan bara med tilltagande onda aningar se på när allt i sin trygga tillvaro i visar sig obeständigt omedveten om att hon bara har sig själv att lita till.
Del två i Rowena Cory Daniells krönika om Kung Rolens släkt är tyvärr lite av en mellanakt. Bokens huvudpersoner får dåligt utrymme för egna beslut och verkar helt okapabla till att påverka vad som händer. Trots detta är The uncrowned king en fartfylld berättelse och man tar sig snabbt igenom del två av trilogin och greppar genast efter nästa del. Oavsett om den här boken inte är lika bra som "The king's bastard" så är åtminstone jag fast, jag vill veta hur det kommer att gå.

betyg: 2,5 bokmärken av 5

"The king's bastard" av Rowena Cory Daniels

Det är något med den första boken i Rowena Cory Daniels första bok i krönikan om Kung Rolens släkt som gör den lätt beroendeframkallande. Efter 30 års fred har kung Rolens tvillingsönder Lence och Byren tagit över hans uppgift som främsta försvarare för riket. När Byren, den yngste tvillingen, får en profetia uttalad över sig att han kommer mörda sin äldre bror verkar det först otroligt. Men vartefter att man får följa karaktärerna börjar man nästan önska att Byren inte vore så präktig och blind för sin äldre brors tillkortakommanden att han faktiskt gjorde slag i saken.
Samtidigt som Byren är den klassiska fantasyhjälten (med lite för otroliga moraliska principer som ingen vanlig dödlig skulle kunna leva upp till) så är hans yngre syskon prinsessan Piro och prins Fyn betydligt intressantare personligheter. Hela familjens öde är tätt sammanvävt med landet Rolencias förbud mot vild magi. I motsats till grannlandet Metrofynia är det bara munkar och nunnor som får använda sig av magi och alla barn med talang blir i ung ålder skickad dit. Som munk och berörd av magi är Fyn en komplex person och man fattar genast tycke för honom. Likaså Piro har mer djup än sina tvillingbröder och det är tack vare kung Rolens yngsta barn som The king's bastard blir lite mer än bara en spännande historia. Intrigerna är absolut inte att förakta för det är de som gör att boken är svår att lägga ner. Men min åsikt är att ofta bygger bra fantasy (eller science fiction för den delen) på att författaren lyckas skapa en fascinerande värld och det har Rowena Cory Daniels definitivt lyckats med.

betyg: 3,5 bokmärken av 5

"This side of the grave" av Jeaniene Frost

I den sjunde boken av Jeaniene Frosts Night Huntress-serie har fokus återigen skiftat tillbaka till Cat och Bones. Cat har övergett sin mänskliga sida och blivit vampyr. Vad hon inte räknat med var att hennes ovanliga ursprung som halvvampyr gett henne en speciell hunger, nämligen den för vampyrblod. Att dricka vampyrblod medför oväntade konsekvenser, bland annat att Cat tillfälligt får del av de egenskaper vampyren hon smakar av har. För en nybliven vampyr är det inte alltid lyckat att plötsligt ha krafter betydligt starkare än man kan styra. Som grädde på moset gror missnöjet i det odöda samhället. Ett missnöje som eldas på av Apollyon, egenutnämnd ledare av ghoulerna. Apollyon driver en agenda som bygger på att Cats dubbelnatur, född av en dödlig kvinna dotter till en vampyr, gör henne till ett hot mot alla odöda.
I sina försöka att bemöta detta tar Cat och Bones hjälp av Mencheres uråldrig och kraftfull vampyr. Dom får också hjälp av Fabian, Cats vän och spöke, och det är tack vare Fabians natur som spöke som "This side of the grave" blir lite roligare. Det är dock inte Fabian som ger mig ett bestående intryck, det är Veritas, en av vampyrsamhällets rättskipare som jag tycker är mest spännande. På min önskelista står en uppföljning med henne i centrum.

betyg: 3 bokmärken av 5