Peter, nybakt polis och trollkarlslärling, är tillbaka. Hans överordnade inspektör Nightingale återhämtar sig från att ha blivit skjuten i bröstet och Peter måste därför ge sig ut i London själv för att försöka ta reda på varför jazzmusiker helt plötsligt lider av oförklarligt hög dödlighet. I sin andra bok lyckas Aaronovich skapa en fin fortsättning av Rivers of London genom att handlingen tar vid där förra boken slutade. Han har kvar sin lite underfundiga berättarstil som börjar kännas mer personlig. Det är tydligt att Aaronovich har en god lokalkännedom om London och ett historieintresse som bidrar till att ett mer gediget handverk och en fin läsupplevelse. Gillar man dessutom gengren fantasy/vampire kommer man vilja följa Peter Grants fortsatta öden och äventyr.
Betyg: 4 bokmärken av 5
Det finns inget i bokväg som är så roligt och spännande som Science-fiction och Fantasy. På senare tid har jag också upptäckt Vampire-genren. Här recenserar jag de böcker jag hunnit läsa. Mest gör jag det för min egen skull, för att komma ihåg vad jag tänkte och tyckte.
tisdag 13 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
"Rivers of London" av Ben Aaronovitch
Peter är precis i början av sin karriär inom Londons polisväsende när han en dag råkar intervjua ett mordvittne som visar sig vara död. Detta är upptakten till hur vi får följa en spännande mordutredning med ingredienser utöver det vanliga. Peter får stifta bekantskap med inspektör Nightingale som jagar en helt annan sorts skurkar, nämligen de som är odöda eller övernaturliga på annat vis. Man dras lätt in i det London som Aaronovitch beskriver på ett ledigt och många gånger underfundigt sätt. Faktum är att Rivers of London påminner i stilen om något som Neil Gaiman skulle kunna ha skrivit vilket jag tycker om. Man får bara hoppas att Aaronovitch i framtida böcker behåller det som är roligt och bra i men utvecklar ett tydligare inslag av sin egna personlighet.
Betyg: 3 bokmärken av 5
Betyg: 3 bokmärken av 5
onsdag 4 januari 2012
"The Dwarves" av Markus Heitz
Tungdil är dvärg, något som är uppenbart med tanke på att han vuxit upp omgiven av bara människor. Det Tungdil längtar mest efter är att få träffa andra dvärgar och lära sig vad som skiljer en riktig dvärg från människosläktet förutom att man är lite kortare. Föga anar Tungdil att han inte bara kommer att få träffa andra dvärgar utan även folkslag som han helst undvikit helt tex orcher och alver. Det är när Tungdil skall hjälpa sin husbonde magikern Lot-Ionan att leverera en försändelse som han dras in i ett halsbrytande äventyr. Tillsammans med tvillingbröderna och tillika dvärgarna Boïndil och Boëndal blir Tungdils resa genom Girdlegard en kamp mot klockan för att ena alver, människor och dvärgar innan orcherna invaderar.
Det känns som ett fräscht grepp av Markus Heitz att skildra ett ganska klassiskt fantasyäventyr genom en dvärgs ögon. Det som gör att boken lyfter sig från den stora massan hjältesagor är sättet Heitz lyckas förmedla dvärgarmas kultur. Eftersom dvärgar genom tiderna figurerat i fantasygenrén har de flesta en bild av hur en dvärg borde vara och "The Dwarves" är en bok som fint smälter samman dvärg-gestalterna från tex Sagan om Ringen med en födjupad och nyanserad bild av dvärgsamhället. Hade inte Heitz lyckats sammanfoga allas våra förutfattade meningar med något nytt och lite oväntat hade boken fallit platt men som det är nu sugs man med i Tungdils önskan om att få veta mer om sitt folk. Hans tafatta försök att passa in både roar och engagerar samtidigt som det tre vännernas resa genom ett hotat Girdlegard ger spänning och krydda åt vad som annars kanske hade blivit lite för mycket av en socialantropologisk redovisning av ett fiktivt folk.
Betyg: 4 bokmärken av 5
Det känns som ett fräscht grepp av Markus Heitz att skildra ett ganska klassiskt fantasyäventyr genom en dvärgs ögon. Det som gör att boken lyfter sig från den stora massan hjältesagor är sättet Heitz lyckas förmedla dvärgarmas kultur. Eftersom dvärgar genom tiderna figurerat i fantasygenrén har de flesta en bild av hur en dvärg borde vara och "The Dwarves" är en bok som fint smälter samman dvärg-gestalterna från tex Sagan om Ringen med en födjupad och nyanserad bild av dvärgsamhället. Hade inte Heitz lyckats sammanfoga allas våra förutfattade meningar med något nytt och lite oväntat hade boken fallit platt men som det är nu sugs man med i Tungdils önskan om att få veta mer om sitt folk. Hans tafatta försök att passa in både roar och engagerar samtidigt som det tre vännernas resa genom ett hotat Girdlegard ger spänning och krydda åt vad som annars kanske hade blivit lite för mycket av en socialantropologisk redovisning av ett fiktivt folk.
Betyg: 4 bokmärken av 5
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)