"The Evolutionary Void" av Peter F Hamilton

I den avslutande boken av Void-trilogin ökar fokus på Araminta, den andra drömmaren. Hon upptäcker sin koppling till de mystiska Silfen och flyr genom att använda sig av deras intergalaktiska "vägar". Samtidigt kämpar Paula Myo för att lista ut vilka som egentligen ligger bakom det kraftfält som plötsligt inkapslat Jorden. Paula tar hjälp av sitt barnbarnsbarn Dragby som förföljer ett okänt skepp från Elezellin, planeten där alla verkar samlats för att hitta Araminta.
Gore Burnelli ger sig också in i handlingen då han tar sig en fysisk kropp och gör allt för sin dotter Pauline som gett sig in i "the Void".
Överlag börjar man få en känsla av att saker och ting kanske kommer klarna. Detta trots att intrigerna tätnar kring Edeard som stöter på okända starka psykiska krafter. Jag har hela tiden känt att det varit svårt att bli entusiastisk av Edeard men Makkatran är ett spännande ställe och uppväger delvis att historien börjar kännas väldigt långdragen. Tyvärr är inte Evolutionary Void en av Peter F Hamiltons bättre böcker. Hela trilogin lider av att det finns alldeles för många karaktärer och handlingen berättas på så många plan att man aldrig känner sig riktigt engagerad i någon av trådarna. Det som borde vara monumentalt blir splittrat och ofullständigt och istället för att göra serien ännu längre tror jag att detta är ett tillfälle då Peter F Hamiton borde gått ifrån att skriva trilogier. Bättre två bra böcker än tre mediokra.

Betyg: 2,5 bokmärken av 5

"The speed of dark" av Elizabeth Moon

Lous värld består av mönster. Trottoarens stenar blir en fascinerande gåta, mobilerna med små spegelbitar lugnar sinnet och tvättstugans utmaningar minskar av att få sysselsätta hjärnan med att räkna ut om den röda eller den blå tröjan kommer falla fram mot glaset i nästa snurr. Livet för Lou är på många sätt förutsägbart och regelbundet. Varje dag tar han bilen till jobbet för att parkera på sin parkeringsplats. På jobbet finns Chen och Lisa och de andra som liksom Lou är autistiska. Alla har sina egna kontor och tillgång till gymet där man kan spela musik som lugnar istället för som oroar, ett ställe där Lou helt kan gå in i sitt jobb som dataanalytiker. En dag kommer ändå förändringen. Företagsledningen vill inte längre tillhandahålla alla de små förmåner som gör Lous och de andras tillvaro så mycket lättare. Det är inte lönsamt att ha den lilla sektionen längre och nu finns dessutom en behandling som gör autister mer normala. En behandling som förändrar hjärnan så att det inte längre blir lika svårt att förstå vad andra menar, något som gör att snabbköpskassörskans frågor inte längre känns så skrämmande och grannarnas omsorg så påträngande. Frågan är bara om man tar bort autismen är man samma människa då? Lou trivs ju med sitt liv, varför ska man förändras då? Finns det något självändamål i att vara normal?
Elizabeth Moon har skrivit en lågmäld bok som på ett finstämt sätt berör de stora etiska frågor som oundvikligen dyker upp när vetenskapen gör framsteg. Hon skapar en övertygande bild av hur det är att vara Lou och genom att lyfta fram honom som individ blir den ideologiska frågan så mycket mer potent. Jag kan inte låta bli att jämföra just den här boken med Ursula L. Guins böcker då jag tycker hon är en av föregångarna i att genom att använda sig av en framtida värld lyfta fram mänsklighetens stora dilemman.
"The speed of dark" är en bok som berör och till skillnad från många andra Science-fiction böcker tror jag att den tilltalar även de som inte är inbitna fantaster i genrén. Elisabeth Moon har återigen bevisat att hon är en författare som har många strängar på sin lyra och en förmåga att variera sig stort inom både Science-fiction och Fantasy. Jag kommer definitivt hålla utkik efter nästa bok hon skriver.

Betyg: 4 bokmärken av 5

Helgens inköp

Min absolut favoritaffär är English bookshop i Uppsala och i helgen hade jag vägarna förbi. För att inte förköpa mig satte jag en köpgräns på tre böcker och attans vad svårt det var att hålla sig till det. Jag får trösta mig med en snar Englandsresa och möjligheten till fler bokinköp. De böcker som tillslut fick följa med hem var:
Galileio's Dream av Kim Stanley Robinsson (jag tyckte verkligen bra om Mars-trilogin men var inte så imponerad av Forty signs of rain så det här kan bli spännande).
Zero History av William Gibson (en av de stora, förhoppningsvis ytterligare en klassiker)
och Divine Misdemeanors av Laruell K Hamilton (min svaghet, tantsnusk kan man kalla det, perfekt reselektyr, lättsamt och oftast utan större substans).