Danielle Trussoni "Angeology"

Det fridfulla klostret St Rose får en dag ett besök som kommer att förändra syster Evangelines liv radikalt. Som ung flicka följde hon sin faders önskan om att gå i kloster och har helt funnit sig tillrätta i den stillsamma tillvaron. Besökaren Verlaine har med sig ett mysterium som får Evangeline att blicka tillbaka på sin barndom. Genom vuxna ögon får händelserna efter moderns död helt ny innebörd och Evangeline upptäcker också kopplingar mellan sitt eget liv och den åldrade nunnan Celeste. Celeste som flydde Europa under brinnande världskring avslöjar en konspiration som får Evangeline att lämna klostret för att söka upp sin mormor Gabrielle. Sanningarna som uppdagas när Evangeline börjar skrapa på ytan är både skrämmande och fantastiska.
Danielle Trussoni fångar genast mitt intresse när hon lyckas få Gabrielles tillvaro att verka full av olösta mysterier. Sättet som hon sedan lotsar läsaren genom historien påminner en hel del om Dan Browns böcker med skillnaden att Danielle Trussoni vågar ta steget fullt ut till att skriva riktig Fantasy. I min åsikt kombinerar hon mycket av det som är bäst i två genrer. Spänningen är påtaglig genom hela boken och de övernaturliga inslagen känns för det mesta mycket smakfulla. När jag köpte boken trodde jag att det var en ensamstående bok och blev besviken av att få höra att Angeology är den inledande boken i en trilogi. Besvikelsen över att inte få känna ett riktiga avslut vägs upp av att storyn är stark nog att bygga vidare fler böcker på. Det är med spänning jag ser fram emot nästa bok och den enda smolken i glädjebägaren är att så vitt jag vet har Danielle Trussoni inte skrivit klart Angelopolis ännu.

betyg: 4 bokmärken av 5

Laurell K Hamilton "Divine Misdemeanors"

Det känns nästan lite pinsamt att erkänna att jag fortfarande läser Laurell K Hamiltons serie om älvprinsessan Meredith Nic Essus. Som det är kan jag inte komma med undanflykter då denna blogg skall vara ett sätt för både mig och andra att hålla reda på vilka böcker som konsumeras.
För er som inte läst någon bok i serien tidigare kan jag kort berätta att Meredith är delvis mänsklig och delvis älva. Hon blir tack vare sin far inblandad i maktkampen kring de olika hoven i älvlandet. Älvlandet existerar som någon sort parallel verklighet till vår nutid och dess magi kan spilla över till den mänskliga världen. Laurell K Hamilton har visserligen ett bra koncept men spolierar det nästan totalt med att göra älvor sexgalna och promiskuösa. Meredith som ändå är en ganska sympatisk hjältinna blir gång på gång lite för mycket då hon kommer i kontakt med uråldrig älvmagi genom att ha sex med en eller flera av hennes harem/livvakter. Som grädde på moset är hon också gravid med tvillingar som har fyra pappor. Fantasy i all ära men Laurell K Hamilton förirrar sig in i tantsnuskträsket och gör allt för många kompromisser med hjärtat i Fantasygenrén för att det ska kännas smakfullt över huvud taget.
Jag önskar att jag helt kunde förkasta dessa böcker pga dess urusla litterära kvalitet men blir tvungen att följa samvetet och bekänna att nästa gång jag ska ut på någon lite längre resa så smyger sig säkerligen någon av Larell K Hamiltons böcker ner i väskan. Detta av den enkla anledning att tankemödan inblandad vid intagande av denna typ av litteratur är nära nog obefintlig och jag föredrar en lätt smak av fantasy framför vanligt tantsnusk.

betyg: 1,5 bokmärken av 5

Neil Gaiman "The graveyard book"

En dag händer det något besynnerligt på den lilla kyrkogården på kullen. En liten pojke, så ung att han precis lärt sig gå kommer staplandes alldeles ensam. Vad värre är att inte nog med att han är ensam just för tillfället, så verkar det inte bättre än att hans familj hastigt gått hädan under oklara omständigheter.
Allt detta orsakar mycket uppståndelse bland kyrkogårdens alla invånare, varav de flesta faktiskt får erkännas är döda. Det är inte självklart för någon utom för fru Owen att den lilla pojken skall få stanna i säkerhet på kyrkogården. Man kan ju tycka att döda personer inte borde ta hand om små levande människopojkar men det kan då rakt inte fru Owen hålla med om och ingen kan stoppa moderskärlek.
Den lilla pojken som inte är som någon (nobody) annan får namnet Nobody Owens av sin nya mor och blir kärleksfullt kallad Bod. Så börjar den charmerande historien om Bod och de andra som ger liv (och död) till den lilla kyrkogården.
Neil Gaiman har gjort det han gör bäst, nämligen skapat en saga för både stora som små. Man kan inte låta bli att sugas in i Bods verklighet och kyrkogården som Neil Gaiman beskriver den är varken kall eller ödslig utan full av liv och kärlek.

Betyg: 4 bokmärken av 5

"The Evolutionary Void" av Peter F Hamilton

I den avslutande boken av Void-trilogin ökar fokus på Araminta, den andra drömmaren. Hon upptäcker sin koppling till de mystiska Silfen och flyr genom att använda sig av deras intergalaktiska "vägar". Samtidigt kämpar Paula Myo för att lista ut vilka som egentligen ligger bakom det kraftfält som plötsligt inkapslat Jorden. Paula tar hjälp av sitt barnbarnsbarn Dragby som förföljer ett okänt skepp från Elezellin, planeten där alla verkar samlats för att hitta Araminta.
Gore Burnelli ger sig också in i handlingen då han tar sig en fysisk kropp och gör allt för sin dotter Pauline som gett sig in i "the Void".
Överlag börjar man få en känsla av att saker och ting kanske kommer klarna. Detta trots att intrigerna tätnar kring Edeard som stöter på okända starka psykiska krafter. Jag har hela tiden känt att det varit svårt att bli entusiastisk av Edeard men Makkatran är ett spännande ställe och uppväger delvis att historien börjar kännas väldigt långdragen. Tyvärr är inte Evolutionary Void en av Peter F Hamiltons bättre böcker. Hela trilogin lider av att det finns alldeles för många karaktärer och handlingen berättas på så många plan att man aldrig känner sig riktigt engagerad i någon av trådarna. Det som borde vara monumentalt blir splittrat och ofullständigt och istället för att göra serien ännu längre tror jag att detta är ett tillfälle då Peter F Hamiton borde gått ifrån att skriva trilogier. Bättre två bra böcker än tre mediokra.

Betyg: 2,5 bokmärken av 5

"The speed of dark" av Elizabeth Moon

Lous värld består av mönster. Trottoarens stenar blir en fascinerande gåta, mobilerna med små spegelbitar lugnar sinnet och tvättstugans utmaningar minskar av att få sysselsätta hjärnan med att räkna ut om den röda eller den blå tröjan kommer falla fram mot glaset i nästa snurr. Livet för Lou är på många sätt förutsägbart och regelbundet. Varje dag tar han bilen till jobbet för att parkera på sin parkeringsplats. På jobbet finns Chen och Lisa och de andra som liksom Lou är autistiska. Alla har sina egna kontor och tillgång till gymet där man kan spela musik som lugnar istället för som oroar, ett ställe där Lou helt kan gå in i sitt jobb som dataanalytiker. En dag kommer ändå förändringen. Företagsledningen vill inte längre tillhandahålla alla de små förmåner som gör Lous och de andras tillvaro så mycket lättare. Det är inte lönsamt att ha den lilla sektionen längre och nu finns dessutom en behandling som gör autister mer normala. En behandling som förändrar hjärnan så att det inte längre blir lika svårt att förstå vad andra menar, något som gör att snabbköpskassörskans frågor inte längre känns så skrämmande och grannarnas omsorg så påträngande. Frågan är bara om man tar bort autismen är man samma människa då? Lou trivs ju med sitt liv, varför ska man förändras då? Finns det något självändamål i att vara normal?
Elizabeth Moon har skrivit en lågmäld bok som på ett finstämt sätt berör de stora etiska frågor som oundvikligen dyker upp när vetenskapen gör framsteg. Hon skapar en övertygande bild av hur det är att vara Lou och genom att lyfta fram honom som individ blir den ideologiska frågan så mycket mer potent. Jag kan inte låta bli att jämföra just den här boken med Ursula L. Guins böcker då jag tycker hon är en av föregångarna i att genom att använda sig av en framtida värld lyfta fram mänsklighetens stora dilemman.
"The speed of dark" är en bok som berör och till skillnad från många andra Science-fiction böcker tror jag att den tilltalar även de som inte är inbitna fantaster i genrén. Elisabeth Moon har återigen bevisat att hon är en författare som har många strängar på sin lyra och en förmåga att variera sig stort inom både Science-fiction och Fantasy. Jag kommer definitivt hålla utkik efter nästa bok hon skriver.

Betyg: 4 bokmärken av 5

Helgens inköp

Min absolut favoritaffär är English bookshop i Uppsala och i helgen hade jag vägarna förbi. För att inte förköpa mig satte jag en köpgräns på tre böcker och attans vad svårt det var att hålla sig till det. Jag får trösta mig med en snar Englandsresa och möjligheten till fler bokinköp. De böcker som tillslut fick följa med hem var:
Galileio's Dream av Kim Stanley Robinsson (jag tyckte verkligen bra om Mars-trilogin men var inte så imponerad av Forty signs of rain så det här kan bli spännande).
Zero History av William Gibson (en av de stora, förhoppningsvis ytterligare en klassiker)
och Divine Misdemeanors av Laruell K Hamilton (min svaghet, tantsnusk kan man kalla det, perfekt reselektyr, lättsamt och oftast utan större substans).

"The Temporal Void" av Peter F Hamilton

Händelserna eskalerar i Peter F Hamiltons andra bok i Void-trilogin. Araminta har insett att det är hon som är "the second dreamer" och Living Dream-fraktionens ledare går till ytterligheter för att hitta henne. En desperat jakt där Araminta inte alls vill bli del av Living Dream och förkastar sin kontakt med The Skylord, en mystisk varelse som lever inom The Void.
Samtidigt drabbar ANA-fraktionerna samman också dom i jakt på Araminta och när en flotta på väg mot samväldet upptäcks ökar insatserna. Vilka ligger egentligen bakom både The Living-dream anhängarnas resurser att ta sig till The Void och vilka har egentligen stöttat armadan som är på väg mot konfederationen? Paula Myo som dök upp i Pandora's star är en nyckelperson när information är mer värdefullt än något annat. Paula som förändrats under de 100-tals år som har gått sedan The Commonwealth Saga utspelade sig inser sakteliga att källan till vad som pågår kanske finns långt tillbaka i tiden. Paula som karaktär fascinerar och framför allt händelserna kring henne driver historien framåt. Man kan inte hjälpa att sympatisera med Araminta som från att ha varit en vanlig tjej hamnar mitt i galaktiska intriger medans man verkligen hejjar på Paula och hennes resurser bidrar till spänningen.
Samtidigt fortsätter Edears vedermödor i Makkathran. Som läsare blir det allt tydligare att Inigo drömmer om Edeard och det Edeard är med om har verkligen hänt. Frågan är bara var i både tid och rum lever Edeard och varför inspirerar dessa drömmar Living dream-anhängarna så mycket? Själv börjar jag tröttna på Edeard som är en av de där karaktärerna som är alldeles för bra. Den typiska historien om den föräldralösa pojken som upptäcker att han har förmågor utöver det vanliga och in slutändan får prinsessan och halva kungariket... eller det är i alla fall så Edeard porträtteras i The Temporal Void. Förmildrande omständigheter är att Peter F Hamilton runt Edeard fortsätter beskriva en spännande och nytänkande värld. Oavsett hur stereotypa karaktärer han befolkar Makkathran med är själva staden ett fascinerande mysterium.
Mot slutet av boken har jag en känsla av att nu snart kommer upplösningen. Därför är det lite snopet när boken inte når hela vägen fram, det känns ju som att det inte finns mycket kvar att skriva. Därför är det spännande att se hur Peter F Hamilton ska fylla ytterligare en del av sin trilogi. Förhoppningsvis på samma goda sätt som han brukar men jag kan inte riktigt se hur den här historien skall lyckas.

Betyg: 3,5 bokmärken av 5

"The Dreaming void" av Peter F Hamilton

I The Dreaming void återvänder Peter F Hamilton till det universa som han skapade i "The Commonwealth saga". Initialt känner jag hur jag frustreras lite av att jag inte riktigt kommer ihåg alla detaljer men jag sugs snabbt in i den nya historien och kan konstatera att det inte alls är nödvändigt att ha läst The Commonwealth saga först. Peter F Hamilton bygger skickligt upp en väv av historier. Eftersom jag läst många böcker av honom tidigare vet jag att dessa till synes helt skilda människoöden kommer att vävas samman i en finurlig upplösning och den vetskapen ger en förväntan som gör hela läsupplevelsen ännu bättre.
Som bakgrund till alla karaktärer finns "The Void" ett objekt i galaxens mitt som är både mytomspunnet och oförklarat för mänskligheten. Mänskligheten som nu är uppdelad i många solsystem och i många kulturer har en splittrad åsikt om vad den är och framför allt hur farlig The void är. Brytpunkten kommer när en religös sekt beslutar sig för en pilgrimsresa in i The void. Sekten som baseras på deras försvunna ledare Inigos drömmar delar känslor och tankar genom Gaiamoteteknologi. I samband med att sektens nuvarande ledare tillkännager pilgrimsfärden börjar det läcka ut nya drömmar i gaiasfären och en intensiv jakt på den nya drömmaren börjar. In i jakten ger sig inte bara representanter från sekten utan även ANA-medlemmar. ANA är den fraktion av mänskligheten som har blivit mest teknologiskt framstående och en stor del av individerna har lämnat sina fysiska kroppar bakom sig och är nerladdade i ett AI-samhälle. Det är på ett mästerligt sätt Peter F Hamilton dukar upp ett smörgåsbord av mänskliga (och omänskliga) samhällen och även fast han inte alltid använder ett helt smidigt språk så drivs man framåt i historien av uppfinningsrikedomen.
Lite på sidan om alla andra karaktärer finns Edeard. Edeard lever på en planet som bär spår av högteknologi och där människorna har fantastiska mentala förmågor. Kvar finns inte bara de mänskliga spåren av tidigare teknologi utan även en stor stad som uppenbarligen inte ursprungligen var byggd för människor. Stora delar av The Void ägnas åt Edeard och hand öde och jag upplever att det blir för tvära kast mellan Edeards värld och The Commonwealth. Det känns som att Edeards historia är en helt egen bok som hackats upp och lagts emellan sidorna av The Dreaming void. Man har precis kommit in i läsandet när man slits tillbaka till den "andra" historien. Peter F Hamilton har en helt annan ton i sitt skrivande när han beskriver livet i Makarath i motsats till The Commonwealth. Man kan fundera på om inte Peter F Hamilton borde skriva Fantasy, han har uppenbarligen inspiration för Edears äventyr känns onekligen mest som Fantasy.
Om den inte vore för denna splittring i känsla av att läsa de olika historierna skulle jag nog inte ha något att klaga på i The dreaming void förutom möjligtvis att det bara finns två till böcker i serien. Som det är nu kastar jag mig över nästa bok The Temporal void.

Betyg: 3,5 bokmärken av 5

"Hammer of God" av Karen Miller

Del 3 av Goodspeakertrilogin

Hotet från Mijak närmar sig Ethrea och drottning Rihan är desperat i sin kamp att hitta allierade. I hennes omgivning finns hennes gemål Alastair, Mijaks prins Zandakar och även Tzhung-tzhungchais kejsare Han. Tre starka män med starka viljor och mycket olika prioriteringar. Vem ska Rihan lyssna på och hur skall hon agera? I teorin ett väldigt spännande upplägg men tyvärr förvaltar inte Karen Miller detta fullt ut. Hammer of God är en läsvärd bok men om spänningarna mellan bokens huvudpersoner fått mer utrymme istället för att den otympliga ploten fått leda tror jag resultated hade blivit bättre. Man slits mellan att historien utspelar sig inom Rihans närmaste sfär och att Karen Miller försöker få metaploten att hänga ihop. Som i tidigare böcker får det här resultated att vissa händelser nästan bara hoppas över eller beskrivs ytligt för att historien skall gå framåt. Samtidigt känns det som att det fattas djup när Karen Miller beskriver samspelet mellan karaktärerna.
Om jag fick önska skulle jag gärna se att Karen Miller skrev sin nästa bok om Tzhung-tzhungchai och dess Hov. Jag tror en bok av henne där hon koncentrerar sig på persongalleriet och en finurlig historia skulle kunna bli lysande. För oavsett kvaliten på Karen Millers böcker har hon förmågan att vara nyskapande inom Fantasyn och det finns inte obegränsat med sådana författare.

Betyg: 3 bokmärken av 5

Chronicles of Riddik

Av rena nostalgiskäl spelade jag in Chronicles of Riddik när den gick härom kvällen. Jag kommer ihåg hur begistrad jag var när jag såg filmen första gången. Det som tilltalde mig mest var den världsomspännande plotten. Hur ett rike sveper genom galaxens solsystem och förändrar allt i dess väg. Jag gillade den känsla som förmedlades av att största delen av det kända universat är en bister plats. Givetvis återfann sig inte den mäktiga stämningen när jag imorse kröp ner i soffan och tryckte på uppspelningsknappen. Istället gnagde känslan av att det fanns något bekant i det dystra sceneriet och till slut kom jag på vad det var. Alastair Reynolds är den episka rymdäventyrens mästare och där filmer som Chronicles of Riddik inte når hela vägen fram sveps man in i Alastairs universa på ett sätt som inte gör någon besviken. Jag har återkommande planer om att börja om från början och läsa om alla Alastairs böcker och det finns ingen annan författares böcker som längtar efter med samma begär.

"The Riven Kingdom" av Karen Miller

Del 2 i Godspeakertrilogin

På alla sätt är Karen Millers uppföljare till The Empress en välskriven bok. Ofta kan man känna att uppföljare har en tendens att förlora lite av den första bokens nytänkande. I The Riven Kingdom är det helt tvärtom. Kontrasten mot första bokens hårda rike Mijak är Ethrea ett land som på många sätt är mer likt det som man vanligtvis förväntar sig av ett fantasyriken. Efter Hekat, Mijaks galna härskarinna blir det en lättnad att knyta bekantskap med Rihan, Ethreas prinsessa. Man kan tänka sig att det skulle vara tråkigt att Ethrea inte är ett rike utöver det vanliga. Men just det faktumet gör att Karen Miller får chansen att väva en större väv av hur världen kring Ethrea obevekligt inkräktar på Ethreas frid och traditioner. Samtidigt som Rihan kämpar mot Marlan kyrkans överhuvud om makten i Ethrea så dyker Zandakar, Hekats son upp. Utslagen och såld som slav är han osäkerhetsfaktorn i vad som annars skulle kunna blivit en förutsägbar historia. När anledningen att vända blad i The Empress var någon sorts skräckblandad förtjusning är det trivsel och lite lagom spänning som gör The Riven Kingdom en behaglig läsupplevelse.

Betyg: 3 bokmärken av 5

"Empress" av Karen Miller

Del 1 av Godspeakertrilogin

Hekat är "Precious and beautiful, she is goodtouched". Frasen går som en röd tråd genom hela Karen Millers bok och till en början är slaven Hekat och världen hon lever i fascinerande. Jag känner mig genuint upprörd över hur Hekat blir behandlad som kvinna och boken engagerar mig till en början. Jag vill att det ska gå bra för Hekat och i min iver att se Hekat lycklig läser jag första hälften av boken i ett nafs. Det är inte utan besvikelse som den senare delen av boken helt plötsligt blir osammanhängande. Karen Miller gör stora tidshopp för att föra boken framåt och resultatet blir att åtminstone jag tappar intresset. Hekat förändras också till en i mina ögon helt osympatisk och fanatisk individ och det är svårt att känna sig driven att läsa av en önskan att se hur det går för henne. Det som räddar boken är att Karen Miller byggt ett stabilt persongalleri och mina sympatier faller på Zandakar, Hekats son och det är med förhoppning om att få veta hur det går för honom som det kliar i fingrarna av att få tag i nästa bok i serien.

Betyg: 2,5 bokmärken av 5

"Sista chansen" av Marian Keyes

Marian Keyes kan verkligen kallas en drottning av sommarlitteratur. Hon skriver lättläst, lättsmält och underhållande. En bok av henne finns liksom med i sinnebilden av filten på stranden, solhatten och bikinin. Det är just bara det att det kan vara vilken av hennes böcker som helst. Det dröjde inte många sidor in på Sista chansen innan jag fick den där känslan av att inte bara storyn utan även karaktärerna var bekanta. Jag tror Marian själv vill engagera genom att skildra kvinnor med åldersnoja, viktproblem och kärlestrassel men istället för att beröra blir karaktärerna allmängiltiga och overkliga. Det enda verkliga sättet att få behållning av fler än en bok av Marian Keyes är att läsa den så snabbt att den liksom sköljer sinnet så att det finns ett sug efter en annan bok. Men för all del, har man aldrig läst Marian Keyes kan man läsa en bok men att läsa fler än en är som att läsa om den första.

Betyg: 1 bokmärke av 5

"Eternal Kiss of Darkness" av Jeaniene Frost

Tack och lov har Jeaniene Frost skärpt sig lite och skrivit en lite bättre bok än den förra spinoffen av Night Huntress-serien. Min lättnad beror till stor del på att jag har en vana att köpa 3-4 böcker åt gången av en och samma författare och efter "First drop of crimson" var mina förväntningar låga. Eternal Kiss of Darkness är långt ifrån ett mästerverk men i alla fall betydligt mer läsvärd. En av favoriterna från tidigare böcker, Mencheres, är tillbaka och han har bestämt sig för att dö. Det går att lista ut med lillfingret att detta visar sig lättare sagt än gjort och man behöver inte vara överdrivet klipsk för att dra slutsatsen att även denna vampire-bok (som alla andra bra? vampire-böcker) innehåller en rejäl dos kärlek och naket. Inget direkt fel med detta även då jag inser att jag för det mesta förstrött bläddrar förbi kärlekscenerna då dom är bara för överdrivna. Vad jag dock har svårt att förlika mig med är att Jeaniene Frost tackar konstnären som gjort omslaget i sin inledning. Hon sjönk genast betydligt i aktning i mina ögon då jag för mitt liv inte kan förstå varför alla vampire-böcker nödvändigtvis skall ha så smaklösa omslag.

Betyg: 2,5 bokmärken av 5

Marian Keyes

I början av sommaren resulterade en sen promenad till ICA för att köpa en glass i att jag impulsköpte Marian Keyes bok En förtjusande man. Det var inte av någon stor längtan att läsa kiosklitteratur som jag köpte boken utan av en känsla av avundsjuka då Mattias hittade någon svensk deckare han ville läsa. Jag kunde helt enkelt inte motstå att köpa en pocketbok, det spelade inte egentligen ingen roll vilken bok det var bara jag också fick gå hem med den sköna känslan av en pocketbok i handen. Boken blev inte så förvånande liggande flera veckor på mitt nattduksbord och det var bara tur att ingen dök upp som jag kunde ge bort den till innan jag faktiskt en dag öppnade den. Jag säger tur för att det visade sig vara en mycket underhållande bok som dessutom hade ett smart budskap. Jag måste berömma Marian Keyes för hur hon på ett galant sätt nystade upp historien i takt med att man lärde känna karaktärerna.
Idag har jag impulshandlat ytterligare en Marian Keyes-bok denna gång Sista chansen. Situationen var inte helt olik den då jag första gången gjorde detsamma. Vi gick nämligen in i en liten liten butik i Klimtehamn på Gotland som visade sig innehålla pocketböcker från golv till tak. Självklart inget i min vanliga smak och på engelska men jag kunde ju inte gå därifrån utan att köpa något så eftersom det var ett lyckokast förra gången så satsar jag på Marian Keyes igen. Nu återstår bara att se hur länge den här boken blir liggande på nattduksbordet...

"First drop of crimson" av Jeaniene Frost

Trots att jag efterlyst fler böcker i Jeaniene Frosts värld får jag säga att jag är besviken. Huvudpersonerna i boken är bästa vänner till Cat och Bones i Night Huntress-serien och självklart blir Denise och Spade kära. Som vanligt i dessa historier vill hjältinnan absolut inte bli del av den hemska värld vampyrerna lever i och det är mot bättre vetande som hon faller för den farliga och mystiska vampyren. Detta koncept kan man ju inte egenligen klaga på. Upplägget har ju fungerat så många gånger och det är lite trivsamt att man kan känna att det ordnar sig på slutet. Vad som krävs för att göra det njutbart är blott en gnutta originalitet men på den punkten hat Jeaniene Frost bara fuskat. Det är så illa att hon rakt av kopierat koncept från Kim Harrison vilket i min bok inte är okej. Det är bara pinsamt och medans Kim Harrison verkligen skriver böcker med gott om roliga och nytänkande idéer så anser jag att First drop of crimson som bäst duger till en snabbt övergående förströelse.

Betyg: 1,5 bokmärken av 5

Kulturpersonlighet

Semester för mig har dom senaste åren inneburit en vecka på Gotland under medeltidsveckan med sovmornar, tornvandring, vin och goda ostar, föreläsningar, trevliga människor och inte minst tid att plöja åtminstone några böcker. I år har det varit lika skönt som vanligt och dessutom sprang jag på min gamla kompis Teresa A som inte bara är en särdeles trevlig person utan även Kulturpersonlighe. En tyckare som hjälpt till att få in lajv, rollspel, sci-fi, fantasy och vampire i alla dess former (böcker, filmer, spel ja allt du kan tänka dig) i kulturens finrum. Hon pratar i radio och kommer på nya coola uttryck som jag önskar att jag kunde komma ihåg och använda. Hon hissar och dissar med nonchalans och elegans. Alla har väl vid det här laget förstått hur bra Teresa är och hur fantastiskt jag tycker det är att hon nästan helt på egen hand gjort nördskap till något att vara stolt över. Hursom haver har jag haft chansen att få ge mig in i kulturell diskussion med någon vars åsikt faktiskt betyder något och ännu bättre känt hur livsandarna kommit till liv över att få dissa New Moon-serien och hissa True Blood. Det är inte utan att känna mig lite nöjd som jag kan konstatera att jag var med då det började. För så där 15 år sedan började det på Finnåker, lägren som bara lockade nördar och nu tar vi revanch. Nördar finns det överallt, vissa finns i P3 andra i företagsledningar och jag, jag läser allt jag hinner och missar aldrig en chans att förklara för arbetskamrater, vänner eller bara tillfälligt bekanta att livet njuter man inte helt av om man aldrig låtit sig svepas med i fantasins värld =)

Min langare

Riktigt bra vänner ställer upp i vått och torrt. Rebecca är just en sådan vän. Det var en stor förlust för mig att flytta från Uppsala i den bemärkelsen att jag inte längre bara kan smita förbi Engelska bokhandeln. Entusiastiska bokslukare märker snart att i bra bokaffärer känner personalen igen dom bästa kunderna. Vi är en tillgång för dom och i gengäld servar dom oss med allt från tips på nytt läsvärt till beställningar av udda böcker eller helt enkelt en stunds trevligt samtal. I brist på att själv kunna gå förbi butiken på St Olovsgatan har Rebecca klivit in och börjat langningsverksamhet till Dalarna. Med andra ord är det hon som underhåller min aldrig sinande törst efter science fiction och fantasty. Det är inte utan att det kommer något besatt i min blick när vi träffas. -Var har du böckerna, väser jag. Det förvånanar mig att hon inte insett vilket grepp hon har mig i och vad jag skulle kunna förmås göra för en riktig tegelsten utan bara glatt överlämnar kassen med böcker...

Sjukhusbiblioteket

Idag har jag fått lära mig att sjukhusbibliotek är lite bättre än andra bibliotek. Detta är speciellt sant om man jobbar på sjukhus. Vill man läsa en bok, vilken som helst, är det bara att höra av sig till personalen så fixar dom fram boken. Det spelar ingen roll vart dom måste beställa den ifrån, det är bara att önska. När boken sen väl anlänt lägger dom den på internposten så att den kommer hela vägen fram till inkorgen. Snacka om lyx! Kruxet är väl bara att när jag väl läst en bok vill jag så gärna behålla den i min bokhylla...

"Destined for an early grave" av Jeaniene Frost

Det är inte så lätt alla gånger att vara halvvampyr, åtminstone inte för bokens huvudperson Cat. I Jeaniene Frosts fjärde bok om Cat dyker en vampyr från hennes förflutna upp. Gregor är en mästarvampyr som har förmågan att invadera människors drömmar och Cats natur som hälften människa och hälften vampyr gör henne sårbar. Sliten mellan den mystiske och karismatiske Gregor och Bones, Cats vampyrmake hamnar Cat mitt i en maktkamp. Jeanine Frost lyckas göra vampyrernas hederskultur både fascinerande och skrämmande. Trots i min mening lite väl grafiska beskrivningar av "älskog" byggs spänningen upp. Om man inte har något emot rätt så förutsägbara slut så innehåller boken många överraskningar och nytolkningar av vampyrer, för att inte tala om andra övernaturliga varelser. Jag kommer utan tvekan fortsätta läsa Jeanine Frosts böcker och jag kan redan nu med förtjusning konstatera att hon skrivit en spinoff om Cats mänskliga kompis Denise.

Betyg: 3 bokmärken av 5

Måndag och ny bok

En ny "A Night Huntress"-bok, en mugg te och en tyst lägenhet. Hade det inte varit för att jag sedan söndags morse jobbat sammanlagt 21 timmar och sovit 5 hade måndagskvällen varit svårslagen. Som det är nu har jag svårt att hålla ögonen uppe. Trots det har jag läst inte mindre än 60 sidor och kan konstatera att "Destined for an early grave" verkar vara lika underhållande som dom tidigare böckerna i serien.

Bokhyllan

Jag kan inte minnas hur det var att inte kunna läsa böcker. Allt jag kommer ihåg är den där längtan man kan ha efter en ny bok och spänningen när man äntligen får börja läsa.
Genom åren har jag läst mängder av böcker och när det blir så många börjar man glömma vad det var man läste och också dom många härliga stunder som tillbringats med en god bok. Det är för att kunna hålla kvar dom där minnena lite bättre som jag beslutat mig för att börja skriva om det jag läser. Jag tycker också att det är roligt att få dela med mig av mitt största intresse för hur man än går till väga är läsandet ofta en ganska enskild syssla.