En dag händer det något besynnerligt på den lilla kyrkogården på kullen. En liten pojke, så ung att han precis lärt sig gå kommer staplandes alldeles ensam. Vad värre är att inte nog med att han är ensam just för tillfället, så verkar det inte bättre än att hans familj hastigt gått hädan under oklara omständigheter.
Allt detta orsakar mycket uppståndelse bland kyrkogårdens alla invånare, varav de flesta faktiskt får erkännas är döda. Det är inte självklart för någon utom för fru Owen att den lilla pojken skall få stanna i säkerhet på kyrkogården. Man kan ju tycka att döda personer inte borde ta hand om små levande människopojkar men det kan då rakt inte fru Owen hålla med om och ingen kan stoppa moderskärlek.
Den lilla pojken som inte är som någon (nobody) annan får namnet Nobody Owens av sin nya mor och blir kärleksfullt kallad Bod. Så börjar den charmerande historien om Bod och de andra som ger liv (och död) till den lilla kyrkogården.
Neil Gaiman har gjort det han gör bäst, nämligen skapat en saga för både stora som små. Man kan inte låta bli att sugas in i Bods verklighet och kyrkogården som Neil Gaiman beskriver den är varken kall eller ödslig utan full av liv och kärlek.
Betyg: 4 bokmärken av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar